Välkommen vinter, igen.
Just som man kände bördan falla av sina axlar, att barnen kunde vara aningen mindre påbyltade med kläder, och man roades av att sitta i parken med fika... Så kom det stora vita odjuret och lade sig över oss igen. Typiskt.
Jag är studerande. Jag har så mycket planerat för min framtid och
jag vet att allt är inte möjligt för mig att göra, men allt finns där. Alla mina önskemål är som öppna dörrar för mig. Dem finns där för att jag aldrig ska hamna i en återvändsgränd fylld av ???.
Detta ger mig möjligheter.
Men även om jag vore överöst med läxor och jag borde vara halvt sönderstressad av mina studier, så är jag inte det eftersom vi aldrig har lektion. Någon lärare är alltid ledig, så känns det som i alla fall, men man får väl vara nöjd om man går ut med Godkänt i sina papper för att kunna fortsätta.
Barnen hämtades tidigare, men dem har mestadels sovit. Det är helt okej med mig, skönt att ha dem hemma men pauser från barnskrik och småtjiv är absolut inte fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar