Tillit...

Allting handlar om tillit, egentligen. Hela systemet hänger på det.
litar du inte på din arbetsgivare vill du inte arbeta för dem, litar du inte på din mäklare eller hyresvärd söker du efter en annan, om du inte litar på lärarna på ditt barns dagis eller skola så ansöker du om ett annat och detta gäller även i förhållanden...

Igår noterade jag att min sambo rökt, någonting han slutat med för länge sedan. Visst att han försöker att sluta med snus nu också så att man borde ha lite övereende. Men när jag frågade honom om han rökt så påstod han att han inte hade gjort det, detta sa han om och om igen. Saken är den... att det inte har blivit billigare för att han lagt ner sitt beroende eftersom han köper nikotin tuggummin som kostar en hel del per förpackning, och vi simmar inte direkt i pengar för tillfället.

Och han har inte heller visat mig tillit, då han berättade att han inspekterat min telefons innehåll, och började ifrågasätta dess innehåll. Jag kunde inte tro mina öron och blev snart irriterad...

Idag åkte han mot Gällivare tillsammans med sin pappa, ingen vidare Duo om man får säga så... Och när dem väl satt på tåget och jag ringde nu mot kvällen hade allting i Marcus tonfall ändrats. Jag kunde genast höra att han var onykter. Jag visste att det skulle bli så. Detta är ett annat litet problem som han lider utav och jag har kämpat för att slå mig fri från det. Han kan ha alla missbruk han vill bara han håller det borta från barnen och mig.

(Jag vet att jag är komplex men mina närmsta vänner förstår)